Litet äventyr
Alla ettor på Himmelstalund skulle till De Geerhallen på konsert idag.
Vi tog bussen till stan, kollade runt lite, gick till en automat (så jag kunde ta ut pengar åt Mellis, för att hon betalade min mat när kortet inte fungerade). Sen kom vi till konserthallen och kollade på konserten. När den var slut gick Frida, Lovisa och Erika till McDonalds medan mellis och jag gick och letade efter en affär med Dr Pepper. Jag skickade ett sms till Loppan (Lovisa) att de skulle sms:a när de tänkte åka tillbaka. Jag fick svaret: Spårvagnen kommer om 5 min. Jag skyndade mig, men gissa vad.... Jag missade spårvagnen med ca 5 sekunder... Så jag väntade på nästa. När den kom och jag skulle betala (vilket jag förmodligen inte gör igen) så fungerade inte kortet för det var totalt tomt... Så jag provade nästa. Det fungerade inte heller först, men efter en stund gick det. Jag satte mig längst bak, där jag kunde hålla koll på vart jag skulle av (Jag har aldrig i hela mitt liv åkt spårvagn ensam. Och allra minst i Norrköping där jag knappt ens hittar).
Efter ett tag såg jag texten SMHI i taket på spårvagnen. Jag tryckte på stoppknappen. Stannade spårvagnen?? Nej. Jag tryckte igen och igen.... Och igen.... Den lilla idioten stannade ju inte!! Då började jag bli lite nervös. Vem vet när nästa hållplats skulle komma?? Och tänk om spårvagnen inte tänkte stanna den här gången heller?? Jag gick till en annan knapp och tryckte på den istället. Nervositeten växte. Och som tur var så stannade spårvagnen. Jag gick med stora irriterade kliv ut ur det förbaskade och ondskefulla färdmedlet.
Sen gick jag raka vägen tillbaka mot SMHI och tillbaka till skolan, hämtade Lehxii som det bara droppade blod om när hon kom ut ur boxen. Jag blev först livrädd, men kom på efter en stund att hon är ca 8 månader. Så jag tänkte att hon antingen löper eller så har någon råkat klippa henne i pulpan (Är ganska säker på att hon löper).
En sån dag!! Vad skulle man göra utan spänning i livet??
Vi tog bussen till stan, kollade runt lite, gick till en automat (så jag kunde ta ut pengar åt Mellis, för att hon betalade min mat när kortet inte fungerade). Sen kom vi till konserthallen och kollade på konserten. När den var slut gick Frida, Lovisa och Erika till McDonalds medan mellis och jag gick och letade efter en affär med Dr Pepper. Jag skickade ett sms till Loppan (Lovisa) att de skulle sms:a när de tänkte åka tillbaka. Jag fick svaret: Spårvagnen kommer om 5 min. Jag skyndade mig, men gissa vad.... Jag missade spårvagnen med ca 5 sekunder... Så jag väntade på nästa. När den kom och jag skulle betala (vilket jag förmodligen inte gör igen) så fungerade inte kortet för det var totalt tomt... Så jag provade nästa. Det fungerade inte heller först, men efter en stund gick det. Jag satte mig längst bak, där jag kunde hålla koll på vart jag skulle av (Jag har aldrig i hela mitt liv åkt spårvagn ensam. Och allra minst i Norrköping där jag knappt ens hittar).
Efter ett tag såg jag texten SMHI i taket på spårvagnen. Jag tryckte på stoppknappen. Stannade spårvagnen?? Nej. Jag tryckte igen och igen.... Och igen.... Den lilla idioten stannade ju inte!! Då började jag bli lite nervös. Vem vet när nästa hållplats skulle komma?? Och tänk om spårvagnen inte tänkte stanna den här gången heller?? Jag gick till en annan knapp och tryckte på den istället. Nervositeten växte. Och som tur var så stannade spårvagnen. Jag gick med stora irriterade kliv ut ur det förbaskade och ondskefulla färdmedlet.
Sen gick jag raka vägen tillbaka mot SMHI och tillbaka till skolan, hämtade Lehxii som det bara droppade blod om när hon kom ut ur boxen. Jag blev först livrädd, men kom på efter en stund att hon är ca 8 månader. Så jag tänkte att hon antingen löper eller så har någon råkat klippa henne i pulpan (Är ganska säker på att hon löper).
En sån dag!! Vad skulle man göra utan spänning i livet??
Kommentarer
Postat av: Cicci
Spårvagnsåkande kan vara riktigt spännande! :)
Kram Cicci
Trackback
